Merry.Go.Round är både dans och teater, rörelse och poesi. Musiken är en blandning av svensk jazz, opera, pop och NASA’s inspelningar från vårt solsystem. Det är en föreställning full av improvisation och närvaro, olik det mesta och svår att sätta ord på. Press har bland annat beskrivit den som “stor och filmisk, som ett intro till en okänd värld” (Malin Palmqvist, Länstidningen, 2017), och “striking images, pure emotion”. (Seona Mac Reamoinn, The Irish Times 2017)
Mellan 2012 och 2017 skapade Maria Nilsson Waller tre dansstycken; som alla hade utgångspunkt i våra sista oägda platser – terra nullius. Det första, Last Land, var en resa i fantasin till Antarktis och Bir Tawils öken, följt av Founder – en djupdykning ned till vår okända och oåtkomliga
havsbotten. Merry.Go.Round är det sista stycket i serien, där vi blickar ut i rymden och mot mänsklighetens okända framtid. ( Ni minns kanske även hennes verk See The Man för ÖFK 2015, eller nu senast This Is Home för jämtländska kvinnor och platser.)
Genomgående för alla stycken och för Flora Fauna Project’s arbete är att de på olika sätt belyser vår skiftande relation till miljön och naturen, och tittar närmare på det okända – gränslandet där vetenskap får ge vika för myten.
Merry.Go.Round (karusell på svenska) väver här också in den romantiska myten – alla dessa historier och idéer om kärlek, romantik och relationer som dominerat västvärlden sedan tidig medeltid. Det är ett stycke om hemlängtan och våra hjärtans längtan. Genom loopar och omloppsbanor, i en dans som är lika mycket kosmisk som vardagligt mänsklig, tumlar de fem dansarna om varandra i en värld som ibland verkar söndertrasad av post-romantisk stressdisorder, och ibland rymmer skönhet och harmoni. Vad händer när våra vägar korsas? Hur kan vi hålla samman om våra vägar går isär?